Griselda del 1

Hon hette Griselda. Ett svinfult namn, kan man tycka såhär i efterhand, men för mig lät det som änglamusik. Hon var bagarens dotter, därborta på Gillesgatan. Jag följde med min mor dit för att köpa bröd en dag. Det var en tisdag och himlen var sådär grumligt grå som bara en tisdagshimmel kan vara. Den hotade med ruskväder så vi småsprang över de gyttjiga kullerstenarna.
Jag hade aldrig förut varit på Gillesgatan. Det var buller och stånk och i varje gathörn stod hantverkare och prånglade sina varor. En oljig doft av svett, urin, fisk och läder lade sig som en hinna på huden och man fick armbåga sig igenom folkmassan för att kunna ta sig fram. Jag höll i min mors bruna klänningtyg för att inte svepas med och märkte knappt bageriet innan jag stod innanför dörren, som slog igen och effektivt stängde ute larmet utanför.
Under de närmaste månaderna skulle jag lära känna bageriets interiör väl. Det mjöliga bakbordet, den glödande ugnen, den murkna dörren som ledde ned till jordkällaren där jag många veckor senare skulle lära mig kärlekskonsten. Men just i detta ögonblick var Griselda det enda jag såg.
Hennes hår var rött som ett höstlöv. Hennes kinder var mjuka och rosiga av värmen som genomsyrade butiken. Hon hade en vacker uppnäsa och mörka ögon man kunde förlora sin själ i. Den vita klänningen hon bar var av ett slitstakt och tjockt material, men den kunde inte hoppas dölja de två yppiga bröstens närvaro. De satt som fängslade bakom det vita tyget, längtade efter frihet och lockade mig. Min mor talade med bagaren, men jag hörde ingenting. Jag stod som i trans och betraktade de mjöliga armarna hypnotiskt knåda en knölig rågbrödsdeg. Aldrig förr hade jag känt en sådan längtan efter att få vara en knölig rågbrödsdeg. Hennes händer masserade den på ett sätt som bara kan beskrivas som sensuellt. Alla hennes rörelser var sensuella. Jag kunde svära på att jag såg henne sära på sina rosenröda läppar och släppa ut ett mjukt stön av tillfredsställelse när hon tog i ordentligt för att arbeta bort en av de mer besvärliga knölarna. När hon var klar formade hon degen till en limpa och torkade av sina degiga händer på klänningen, vilket hade effekten att lyfta upp klänningskanten något och för en kort sekund blotta hennes fylliga lår. Bilden av den upphasade klänningen och de bleka, silkeslena låren etsade sig fast i mitt sinne och jag kom inte ur min trans förrän min mor bryskt drog mig ut därifrån.
Efter den dagen följde jag alltid med min mor för att handla bröd. Varje gång blev jag stående, stirrande på det eldröda hårsvallet och hoppades få se ännu en skymt av hennes gudabenådade lår. Hon mötte min blick en gång och log, men jag var oförmögen att le tillbaka. Bländad av hennes leende kunde jag inte annat än fortsätta betrakta henne. På nätterna tillfredsställde jag mig själv i det lilla rum jag delade med mina bröder, innan de kom hem från arbetet. Bilden av Griseldas lår var det enda jag tänkte på vid dessa tillfällen.
Så en dag, ännu en tisdag med ännu en hotfull tisdagshimmel, skickade min mor mig själv för att köpa bröd. Hon måste tvätta och jag hade ju följt med så många gånger att jag borde hitta själv, tyckte hon. Jag svarade inte, utan tog bara hennes pengar och sprang så fort benen bar mig. Inne i bageriet var det fullt av folk så jag ställde mig i kö. Väl var väl det, eftersom jag antagligen inte hade kunnat få ur mig något vettigt förrän jag ätit mig mätt på uppenbarelsen Griselda.
“Vill du se henne näck?”
Jag reagerade först inte, men insåg strax att det var riktat mot mig. Jag rycktes ur förtrollningen av en smutsig ung linblond kille i arbetarkeps, något yngre än jag själv. Han flinade. “Kom till farsgubbens skomakarbutik här bredvid ikväll klockan åtta. Ta med dig en krona.” Sedan pep han iväg. Jag tittade ned på myntet jag hade i handen. En krona. Den skulle jag köpa bröd för. Jag våndades en stund, men Griseldas lår hade redan tagit beslutet åt mig. Jag fick en rejäl utskällning av mor och ett kok stryk av far för att ha tappat bort kronan, och skickades i säng utan kvällsmat. Jag stoppade upp lakanet så att det skulle se ut som om jag sov och smög ut genom fönstret.
Väl framme vid skomakarens bod insåg jag att jag inte var ensam. Tre pojkar – eller till och med unga män – stod och trängdes runt några hål i väggen inne i boden. Den unge linblonde tog emot min krona och pekade mot ett ledigt hål. “Tysta nu, hon kommer!”
Jag satte tveksamt ögat mot hålet och såg in i vad som inte kunde vara annat än Griseldas flickrum. Det var sparsamt möblerat och ganska litet och lystes upp av en oljelampa i taket. Trägolvet knarrade när Griselda steg in och stängde dörren bakom sig. Hon hade på sig den mjöliga klänningen hon alltid hade när hon arbetade hos sin far. På grund av rummets blygsamma storlek kom vi ganska nära inpå henne och jag kunde svära på att jag kände den starka läderlukten i skomakeriet brytas av en svag, mjölig doft av hennes hår. Jag undrade hur tusan den linblonde hade lyckats dölja de fyra hålen rakt in i hennes kammare så att hon inte kunde se dem. Mina funderingar avbröts ganska snart, dock, av Griseldas nynnande. Det hypnotiserade mig och jag fann mig ännu en gång fångad i Griselda-trans. Men den här gången skulle jag få se betydligt mer än bara hennes lår. Hon stod med ryggen åt oss och nynnade och knöt upp klänningen därbak. Hon lät den falla till marken och en tystad susning hördes från vår sida av väggen. Griseldas nakna rygg blev synlig ovanför underkjolen. Den var fläckfri och vit som alabaster. Jag grät nästan av skönhetens behag. De andra pojkarna var mer jordnära, dock, och jag kunde höra dem fumla i byxorna. Snart föll även kjolen till golvet och Griselda stod i bara trosor och strumpor. Sedan vände hon sig om.
Till och med jag hade svårt att hålla mig från att fumla i byxorna vid åsynen. Griseldas unga kropp gavs skarpa kontraster av oljelampans varma sken. Skuggorna spelade över hennes mjuka anletsdrag och hennes hals begravdes nästan helt i skugga, vilket gav intrycket att huvudet svävade över den inbjudande kroppen. Om jag uppskattat hennes bröst som konturer under den tjocka arbetsklänningen så avgudade jag dem nu, befriade i det flackande skenet. De var som mjuka kullar i ett idylliskt svenskt landskap. Ovansidan var slät och mjuk och de små, körsbärsröda bröstvårtorna pekade uppåt mot lampan som för att hylla att de äntligen fått se ljuset. Runtomkring dem, som vallgravar runt välbevakade fort, syntes de tunna vårtgårdarna; gårdar jag mer än gärna hade förlustat mig i. Undersidan av brösten hade en perfekt, mjuk rundning som knappt kunde skönjas på grund av den dramatiska skuggningen. Hennes mage putade ut litegrann på ett förföriskt sätt och det var inte förrän jag sänkte blicken som jag insåg att hon även hade tagit av sig trosorna. Jag flämtade till och förbannade genast mig själv, men hon verkade inte ha hört något. Jag fäste åter blicken på hennes fjuniga blygd, täckt av en lätt behåring lika flammande röd som den på hennes huvud. Tack vare den skarpa belysningen kunde jag skönja hennes förföriska utputande blygdläppar. Jag insåg det inte själv, men jag hade anslutit mig till de andra och halat fram pitten ur byxorna.
Griselda satte sig på sin säng och lutade sig tillbaka mot väggen bakom, som knarrade belåtet. Hon förde upp sina händer, fingrar så delikata, men ändå så starka av allt sensuellt rågdegsknådande. Hon nöp sig försiktigt i bröstvårtorna, som redan stod i klar givakt. Jag kunde knappt tro mitt öga. Strax utsatte hon sina vackra ungbröst för samma omilda behandling som rågbrödsdegen, och suckade tyst för sig själv. Fingrarna arbetade vant och metodiskt och snart förde hon upp den ena handen till munnen och fuktade två fingrar vid sina prunkande läppar. De lämnade en kort sträng av saliv efter sig innan den brast och droppade ned på hennes bröst. Hon fuktade sin ena bröstvårta och darrade för sig själv när den kvällskalla luften smekte.
På vår sida väggen var det nu febril, men tyst aktivitet. Samtliga iakttagare pumpade frenetiskt sina stelnade pittar, men de lugnade strax ned sig när de insåg att showen var långt ifrån över. Griselda förde ned ena handen mot sitt sköte. Den yngste av oss gnydde och lämnade sin plats, skamsen över sin tidiga utlösning. Han ersattes snart av den linblonde pojken som bjudit hit mig, och som med vant handlag halade fram sin pitt.
Griselda hade nu börjat gnida sig mot sin hand. Hon särade på läpparna och släppte fram en ljud som låg någonstans mellan ett stön och en suck. Den vänstra handen höll ett krampaktigt grepp om bröstet medan den högra frenetiskt gnuggade hennes kön. Vi kunde se fingrarna glänsa av könssafter och hennes röda fjun glittrade som om de vore fulla av diamanter när hon gjorde ett kort avbrott för att girigt slicka sig om fingrarna. Fyra par ögon följde handens graciösa resa ned mot skötet igen. Men så ändrade hon sig och kröp upp på alla fyra i sängen. Hennes runda bakdel glänste av svett i lampljuset och hennes position gav oss fri uppsikt och insikt. Med ansiktet begravt i madrassen för att dölja sina grymtningar förde hon upp ett långfinger mellan de lår jag avgudat i veckor och stack långsamt in det i sin könsöppning.
Nu var det en till grabb som sprutade i handen och övergav sin post. Vi var tre kvar. Själv var jag tvungen att lugna mig för att inte spruta för tidigt. Det här var ett ögonblick jag ville bevara så länge det gick. Jag tittade på de två andra. En av dem skulle uppenbarligen inte klara sig länge till. Hans hand gick som en överhettad ångmotor över pistongen och hans öga var fastklistrat vid det lilla kikhålet. Den lille linblonde, däremot, drog förnöjsamt långsamma drag och smålog för sig själv. Han hade en rejäl pitt för att vara så liten. Jag överväldigades plötsligt av en fasansfull svartsjuka. Han kunde titta på det här spektaklet när han ville. Det här var hans fars bod och han behövde inte betala ett öre, medan jag hade genomgått en utskällning och ett kok stryk för att få njuta av det här. Men det var det värt, tänkte jag förnöjsamt och återvände till kikhålet.
Griseldas eleganta pekfinger hade nu anslutit sig till långfingret i dess sisyfosarbete. Takten hade ökat markant och som en underton till vår tunga andhämtning och skinndragande samt Griseldas i madrassen halvkvävda grymtanden kunde nu höras ett distinkt smaskande ljud. Vi var en lustans tysta köttorkester. Ett stön. En suck. Prasslandet från lakanen när Griselda ålade sig. Leggiero. Jag mindes min musikaliska skolning. Hela tiden det rytmiska smaskandet från Griseldas två fingrar och våra tre pittar. Den siste betalande kunden förutom jag tog ledningen. Accelerando. Jag hörde hans tunga andetag och var rädd att det skulle nå Griselda, men hon var helt upptagen i sin egen föreställning. Och så … con impeto, con dolore, och … inget crescendo. En suck, ett prasslande med byxorna, och vår orkester var nere på tre medlemmar.
Griseldas kön savade som en bergskälla. Safterna skimrade i ljuset och rann ned för hennes lår. Hon tog en paus och tittade tillfälligt upp ur madrassen för att som en gottegris med en karamellstång slicka sina fingrar. Jag kunde snart inte hålla ut längre, men det kunde tydligen inte hon heller. Snabbt tillbaka. Con passione. Smackandet blev kraftigare och kraftigare tills jag befarade att hennes far skulle höra det. Jag tillät mig att börja stöna lätt. Vår vackra dirigent beordrade den vänstra handen att ansluta sig. Den smög upp på baksidan, särade på hennes skinkor och smekte in lillfingret i hennes stjärt.
Crescendo.
Jag sprutade rakt på väggen och Griselda vrålade ner i madrassen. Fingrarna kördes i botten, saven flödade, svetten lackade och hela hennes kropp konvulserade. Hennes magmuskler drog ihop sig i rytmiska svängningar som blev mindre och mindre. Hennes vrål dog ut. Hon låg kvar med näsan i madrassen, fingrarna inkörda i bägge hål.
Jag tittade skamset ned på fläcken på väggen. Den linblonde flinade. “Oroa dig inte för det.” Sedan tillade han “Det är inte många som kan hålla ut ända till slutet.” Han ville skaka min hand. Han verkade inte ha sprutat. Pitten stod fortfarande som ett spett. När han insåg att jag inte tänkte skaka hand med honom ryckte han på axlarna och visade mig ut.

Kommentera Griselda del 1