Emelies vilda liv, del 3

Inledning

Veckorna hade nu blivit till månader och Emelie hade på riktigt inlemmats i det vilda liv det innebar att vara student. I mellan festerna hade hon lyckats ta de poäng som hon förväntades ta och samlivet med Maria och hennes pojkvän Anders hade utökats till en sammansvetsad partykrets. Emelie levde verkligen livet! Men ännu var hon på det där officiella viset orörd – visst hade det blivit avancerat hångel och kvällen på toaletten tillsammans med Dragan och Maria etsade sig fortfarande kvar i hennes inre. Om hon ändå skulle våga gå steget fullt ut någon gång – hon hade flertalet gånger hamnat i situationer tillsammans med uppeggade ynglingar både på nationer och i hemvan miljö. Men alltid hindrat sig då det närmat sig det kritiska stadiet – än satt den inpräntade kristna uppfostran stelt kvar. Var gång en ung stenhård student närmade sig hennes tunna trosor där det vankades dyblöt oskuldsmus bakom det våta tyget hörde hon sin faders mässande stämma. Rodnande hade hon avvisat ett tiotal kåta unga män som fått runka av sig ensamma på sina studentrum – drömmandes om hennes orörda rosa mus.

- Jullovshets

Emelie vaknade med ett ryck ur slummern då konduktören ropade ut nästa station. Hon gnuggade sömnen ur ögonen och sträckte på sig. Utanför kupéfönstret rusade ett snöklätt Småland förbi – hon kände igen sig på en gång. Jönköpingstrakten gjorde sig igenkänd trots att hon inte varit hemma sen augusti då hon trevande började leva sitt liv i Uppsala. Flertalet gånger hade föräldrarna ringt och velat ha hem henne om än enbart för en helg men hon hade hela tiden bedyrat studiebördan och undvikit en hemresa. Hon reste sig upp då tåget började närma sig perrongen – hon hade tonat ner sin klädsel på grund utav den miljö hon närmade sig. Visst var kläderna ganska tajta och modemedvetna men med en konservativ touch. Hennes jeans var ljusa och tajta – nyinköpta Diesel, en vit stickad polotröja i slimfitt dock i en konservativ ton, ljusa Timberland kängor och det ljusa blonda håret i en hästsvans. En välavvägd make up som inte skulle få hennes far – frikyrkopastorn – att spotta svavel omkring sig. Hon plockade ner sin väska från bagagehyllan och svepte på sig sin mörka vinterjacka (Canadian Goose som hon lånat av sin latinska väninna Maria), tåget började sakta in och hon gick mot avstigningen i slutet av vagnen. Hjärtat dunkade snabbt av nervositet – hur skulle hon tas i mot? Hon hade målat upp det ena värsta scenariot efter det andra om hur fadern skulle gå på om att hon klätt sig ”slampigt och ogudaktigt”. Tåget dundrade sakta in på perrongen och hon skymtade sin far och mor, hon samlade sig och med den sista inbromsningen tog hon ett djupt andetag och klev till slut av tåget. Med ett leende gick hon mot sina föräldrar som leende kom emot henne.

Efter ett ovanligt hjärtligt kramkalas som inte alls var likt hennes konservativt kristna familj. Även hennes far hade hållit om henne längre än tre sekunder så gick de sakta mot bilen i den gråa eftermiddagen. Emelie satt och svarade lydigt på alla frågor föräldrarna ville ha svar på – vissa smålögner smet sig oundvikligen in då fritid och nöjen avhandlades men Emelie ansåg att det ändå inte spelade någon roll. Hon hade redan börjat ljuga så varför inte fortsätta med det? Resan gick ovanligt smärtfritt och då hennes far svängde upp mot den röda stora villan och mörkret börjat falla så såg det faktiskt riktigt idylliskt ut tänkte hon. Det här skulle nog inte bli så svårt ändå kände hon. Det skulle kanske till och med bli riktigt trevligt. Med lätta steg gick hon den uppskottade gången upp mot huset, det varma ljuset smet sig ut genom fönstren och då hon klev in genom dörren hördes julmusik och hennes syskons snabba steg nerför trappen för att hälsa henne välkommen. Det skulle nog bli till en God jul ändå!

- Julafton i talets tecken

Julfirandet hemma hos Emelies familj var av en ganska traditionell karaktär – med den lilla skillnaden att massor av tid spenderades i den lokala frikyrkan. Eftersom att Emelies far var pastor och kyrkans ”överhuvud” tillika Kristdemokraternas starke man i kommunfullmäktige så blev det massor av utfrågningar från nyfikna församlingsmedlemmar. Emelie kände fortfarande en stark avsky för församlingslivet, det hade till och med förstärkts då hon varit hemifrån men hon teg. Allt för att de invanda pengatillskotten hon fick hemifrån varje månad finansierade hennes lite lyxigare studenttillvaro i Uppsala. Hennes familj hade till exempel inte en aning om att hon faktiskt tog studielån – hon fick egentligen enbart bidrag från fadern till sitt uppehälle, studielitteratur och nöjen. Visst var det fel utav henne men hon brydde sig inte – det fria livet utanför det lilla kristna samhället i Småland lockade och hade redan förtrollat henne. Hon log elakt inombords då hon insåg att hennes far och majoriteten av samhällets invånare antagligen skulle anse henne besatt av Hin håle om de visste hennes tankar. Hon skämdes dock inombords lika mycket som hon njöt av sitt dubbelliv – ta bara den obligatoriska eftermiddagsmässan på julaftonen då hela församlingen träffades, hennes far och flera andra män ur församlingen predikade och vittnade om Guds fulländning och församlingen talade i tungor för Jesus storhet.

Hon hade ända sedan barnsben fejkat sin extas – ända sedan den dagen hon ifrågasatt vad tungotalet egentligen var för något då hon i elvaårsålder inte fick den extas som alla andra. Då hon nämnt detta hade familjen samlats för att be för henne och efter ett dygn hade hon insett att det ända som skulle få henne att gå genom uppväxten friktionsfritt var att spela med. Så sen den dagen hade hon varje gång det var dags till extatiskt tungotal spelat ut och härmat de omkring henne. Men denna senaste gång på julaftonens eftermiddag hade något hänt. Emelie hade efter en karakteristisk mässa som hon kunde utantill av erfarenhet även hon tagit del i tungotalet. Till en början så hade hon låtsats på det inlärda sätt hon alltid gjort men det hade hänt något. Då hon med upphöjda armar och slutna ögon prisat herren på det där obegripliga sättet så hade hon slagit upp ögonen.

På scenen – framme vid predikstolen – där hennes far och flera framträdande församlingsbor extatiskt åkallade herrens gunst fick hon en känsla av att någon iakttog henne. Hon fortsatte att tala tungomål men försökte utröna om någon tittade på henne. Hon kunde inte sluta med sin ”föreställning” för då skulle folk kring henne reagera. Hon fortsatte slänga med armarna och prisa herren medan hennes blick läste av samlingen av människor framme vid scenen. Själv stod hon nedanför sen tillsammans med sin familj. Det var inte hennes far som hade kollat av om hon deltagit i tungotalet – han var upptagen med annat. Vem kunde det vara? Hon fortsatte höja armarna mot taket och orden strömmade ur henne. Hon tyckte sig se en man i det bakre ledet framme vid scenen som låtit blicken fastna vid henne. Tyvärr så var det flera framför som extatiskt följde hennes fader i tungotalet och därför skymde honom. Hon ansträngde sig och såg så vem det var – det var en av kyrkovärdarna. En man i trettiofemårsåldern, lyckligt gift och inte alls av oävet utseende – medellängd, småstadsmullig men fortfarande snygg med vågigt kanstanjebrunt hår. Om hon inte mindes fel så hette han Göran. Intill honom stod hans hustru, också hon extatiskt deltagande i tungotalet och lovprisandet. En kort och kurvig kvinna med lockigt blont hår och ett näpet och kristligt ansikte. Hon hette Elisabeth – kallades Bettan i församlingen – och var en alltid positiv och lovprisande medlem av Emelies pappas fåraskock. Görans blick var som fixerad vid Emelie och hon fortsatte med sitt deltagande. Först trodde hon att blicken var av oskyldigt slag – kanske hade han upptäckt att hon inte ”var på riktigt”. Men ju mer hon iakttog honom så märkte hon att hans blick aldrig upptäckte att hon såg honom. Det var då hon fattade att han kollade in hennes kropp!

Emelie var dagen till ära klädd i en nyinköpt klänning från en av de fina butikerna på NK. Den var lång, ända ner till fotknölarna, och i en klarröd färg. Inte alls för urringad utan snarare konservativt vågad om ett sådant uttryck skulle tillåtas. Över denna hade hon en snövit lång kofta som räckte henne ner till knävecken. Då hon kommit till kyrkan hade hon behållit den stängd med det tillhörande skärpet men då hon nu insåg att Göran kollade in henne för fullt så sänkte hon blicken och märkte att skärpet gått upp och koftan öppnat sig. Den vita stickade koftan var nu en inramning som framhävde hennes åtsittande röda klänning. Hennes honungsmelonstora bröst var säkert inkapslade under tyget i en vit bh, annars så skulle nog Görans blick ha lockat hennes bröstvårtor till att pressa sig mot friheten. Hon kände hur pulsen rusade åter och hur blicken som iakttog henne hetsade hennes i hemlighet syndiga kropp. Pirrandet som hon var så väl bekant med hade nu börjat sprida sig i kroppen. Emelie såg åt Görans håll och hans blick var som fixerad vid henne. Betten, Görans blonda fru, var djupt inne i tungotalet och lade inte det minsta märke till sin mans trånande blick uppå Emelie. Av någon anledning som Emelie inte kunde förklara så flög det syndfulla i henne utan hänsyn till plats och tidpunkt. Med en lätt rörelse så förde hon ned armarna och lät händerna öppna upp den snövita koftan inför Görans trånade blick. Hon höll upp den så att den röda klänningen ramades in av det vita och hennes figur avtecknades tydligt. Den rundade bysten. Den smala midjan. Hennes kvinnliga höfter. Det gick bara på någon sekund, och då hon såg upp mot Göran så möttes deras blickar. Han log. Snabbt drog hon igen den vita koftan över sin flämtande byst – deras blickar möttes för en millisekund och de båda ryckte till. Därefter slog de båda ner blicken och fortsatte att låtsas tungomålsextasen – för nu visste hon att det inte bara var hon som sysslade med sådant.

På vägen hem efter alla artigheter vid kyrkan – sittandes i mitten i baksätet av bilen – hade hon en pirrande känsla som hon inte riktigt känt sedan hon lämnade Uppsala. Hon var fåordig under hela hemresan och det traditionella julfirandet. Inte otrevlig eller frånvarande utan tystlåten på det sätt hon lärt dig då hon vuxit upp. Så hon skapade ingen uppmärksamhet framför brasan under julklappsutdelningen.

Då klockan dragit sig över tolvslaget, julevangeliet blivit läst och syskonen somnat så var det dags för sängen. Emelie sa god natt till alla, kramade om sin familj men tankarna var någon annanstans. Hon gick upp på övervåningen och in på toaletten, borstade tänderna, tvättade av sitt sparsmakade smink. Sedan smet hon in på sitt gamla flickrum och stängde snabbt dörren. Rummet lystes upp utav adventsljusstaken i fönstret – ett varmt ljus som mjukades upp än mer av den rosa inramningen av rummet. Allt såg ut som då hon flyttat ut – nybäddat var det förstås men fortfarande samma rosa och vita sängkläder.

Vid sängen kortsida stod hennes helfigursspegel kvar. Hon gick fram till den och såg på sig själv. Hon syntes svagt i den dunkla julnatten. Endast månens sken och adventsljusstaken lös upp rummet. Hennes söta ansikte var inramat av det utsläppta blonda håret – hon var lätt fuktig om överläppen. Det pirrade i henne. Med den ena handen knöt hon upp skärpet och lät den vita koftan falla från hennes axlar och hamna på golvet i en hög. Hennes tunga andning gjorde att brösten hävde sig under klänningen. Hon kunde ana bröstvårtornas styvhet genom bh och klänningstyg. Hon drog sakta ner blixtlåset i ryggen och tråcklade av sig den röda klänningen. Hon stod nu framför sin spegel endast klädd i bh och trosor. En vit bh i spets, utan push-up för det hade varit att provocera det kristna samhället, och ett par matchande vita små stringtrosor, även de i spets. Hon kände lätt med högerhandens fingrar över den mjuka spetsen – det vibrerade nästan i hennes sköte. Hon rös till och knäppte vant upp sin bh med vänsterhanden bakom ryggen. Hon krånglade sig ur den och släppte även den till golvet. Hon såg på sig själv i det dunkla rummet – i det svaga ljuset – bröstkorgen hävde sig ansträngt. Hennes bröstvårtor pekade retsamt uppåt som om de strävade efter att beröras. BH:n hade lämnat avtryck på hennes svällande byst. Emelie förde ner högerhanden innanför de små spetsstringtrosorna och en stöt sköt genom hennes kropp då fingrarna vidrörde de svullna blygdläpparna. Hon kunde inte låta bli utan pressade snabbt in pekfingret mellan sina fittläppar – kladdig och såphal sjönk fingret in till den nedre knogen. Hon såg sig själv i spegeln – ögonen fixerade precis som Göran fixerat sin blick vid henne tidigare under gudstjänsten.

Hon var redan rödrosig av kåthet om kinderna, munnen halvöppen och handen som sakta började gnugga den svullna klitoris som gjorde sig allt mer svullen mot hennes våta handflata. Medan bearbetningen av hennes kåta kön pågick började hon bearbeta sina bröst. Med den vänstra handen kramade hon sina uppnosiga unga bröst ömsom hårt och ömsom löst. Hon cirklade pekfingret över bröstvårtan för att i nästa sekund dra och klämma bröstvårtan mellan pekfinger och tumme. Hon ömmade ordentligt om de svullna tuttarna – bröstvårtorna reste sig stolt och upprosade av behandlingen medan hon pressade in långfingret till den nedre knogen också. Visst var hon fortfarande trång men det savade ur henne som aldrig förr. Kåtheten som infunnit sig i kyrkan höll sig kvar och hon började knulla sin svullna mutta med en frenesi hon sällan skådat. Hennes tankar var med kyrkovärden Göran – gjorde han samma sak med sig själv nu? Runkade sin kuk och fantiserade om pastorns dotter, eller kanske knullade han sin hustru Bettan men fantiserade om Emelies unga kropp?

Bredbent framför spegeln med trosorna fortfarande på så lät hon sina fingrar gå till roten i en takt som gjorde processen att vara tyst svår att hålla på. Men med den vänstra bröstvårtan i ett hårt nyptag – väl utdraget – pressade hon sig åter mot klittan med de utdragna fingrarna och orgasmen rullade över henne utan pardon eller förvarning. Hon föll ner på knä med en duns, fittan drog ihop sig i kramper på henne och hon ejakulerade rikligt i sina vita stringtrosor. Hon bet sig i underläppen för att inte skrika och föll handlöst ner på mage på heltäckningsmattan i sitt gamla flickrum. Hon tänkte inte på det då men om någon hade öppnat dörren så hade hon legat bredbent med en på egen hand uppknullad fitta knappt dold av hennes dyngsura stringtrosa.

Efteråt trodde hon att hon kissat ner sig men insåg att det måste ha varit en större sats av det som hon sprutade ur sig med Dragan och Maria. Hon förde handen till sina läppar och smakade på sina safter. Hon rös. Hon reste sig till knästående och såg på sig själv i spegeln. Bröstkorgen hävde sig intensivt. Vad var det som tagit grepp om hennes själ egentligen? Hon reste sig och gick fram till sängen och sin vana trogen så tog hon fram nattlinnet som låg under hennes kudde. Hennes mor hade inte glömt att lägga dit det vita nattlinnet denna gång heller. Emelie tog av sig sina våta stringtrosor och torkade sig torr mellan benen med dem. Tog sedan på sig det vita nattlinnet och kröp till sängs efter att ha gömt trosorna i sin packning.

Hon somnade väldigt snabbt den natten. Drömde gjorde hon också…

Författarens kommentar:
Juldagens händelser kommer kanske att locka till vidare läsning, fortsättning följer.

1 svar to “Emelies vilda liv, del 3”

  1. sören:

    det är oerhört sexigt med små sexiga genomskinliga stringtrosor skriv mera om sånt, och är det ingen man som kan trycka ner henne och köra in kuken i Emelies kåta fitta…..

Kommentera Emelies vilda liv, del 3