I omklädningsrummet

Varför är det så upplyftande att smygtitta? Det viktigast skälet är väl det som redan renässanskonstnärerna kände till: kvinnor är så förtvivlat vackra! Sedan finns det säkert högvis med psykologiska förklaringar också; gamla tabun, rädsla för verklig kontakt, “snedvriden modersbild och så vidare, men det skiter jag i uppriktigt sagt, att titta är ändå inget annat än underbart.

Jag arbetar sedan flera år på ett kommunalt sjukhem i Västberga. Separata omklädningsrum är det inte tal om, så varje morgon finns chansen att få ana både det ena och det andra. Ofta har jag kikat i ögonvrån på söta sommarvikarier som byter om i vita, oskuldsfulla underkläder.

Ett speciellt tillfälle minns jag. En mycket gullig, liten och pigg blond undersköterska (låt oss kalla henne Anna) stod mindre än tre meter framför mig vänd bort och rotade i sitt skåp. Eftersom hon hade ryggen mot mig och ingen annan fanns i rummet kunde jag ohämmat fästa blicken på vad hon gjorde, och efter en liten stund började hon ta av sig. Gymnastikskorna först förståss, och sedan de slitna jeansen; den korta ljusblå t-shirten dolde då inget av bomullstrosorna. Vanligtvis när flickorna inte är ensamma i omklädningsrummet tar de i det här läget automatiskt snabbt på sig arbetsbyxorna för att slippa blotta sig så mycket åt gången, men inte Anna, och det var nu jag började ana att hon kanske gjorde detta för sitt eget höga nöjes skull. Visste hon att jag tittade, och gillade hon det? Rörelserna gick lite långsammare nu, nästan lite retfullt, när hon drog tröjan över huvudet, hängde in den i skåpet och rättade till det axellånga håret en smula. Nu stod jag alltså bara ett par meter ifrån och kunde ingående i lugn och ro beundra allt det som charmiga Anna vanligtvis dolde under tjocka lager kläder, och det jag såg var mycket tilldragande. Allting i vitt, strumpor, trosor och BH med en smula spets, men inte för vågat. När hon sedan råkade (?) vända sig ett halvt varv för att titta på något så att jag kunde se konturen av hennes söta bröst en bra stund, då kände jag att fluktande, det gör Jorden till ett bättre ställe att leva på!

Vad hände sedan då? Jo, klockan slog sig sju och chefens bistra min uppenbarade sig i dörröppningen. Men fick jag ett extra skälmskt leende varje gång Anna gick förbi i korridoren den dagen, eller var det bara inbillning?

Rösta på I omklädningsrummet:
Usel!GodkändBraMycket braSuverän! (23 röster, snitt: 2.04 av 5)
Loading ... Loading ...
Tipsa om denna sexnovell Anmäl!

Kommentera I omklädningsrummet